- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
143

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

omkring hai^s -Jials och trycka sjg intill honom som
ett barn. ,

Den första ^kunden af dettÄ.^eiityr Ryckte t|åda
att de aldrig kunnat konin^a i en njpäre^
en mera brydsam belägenhet,; naen ög^nblic^ ^er^fter,
då Cecilias kind ofrivilligt vidrörde Vent^els :|$nna,
hennes hårlockar föllo öfver hans ansigte -och hennes
hjerta klappade ;mpt hans, glömde de allt annat för
den ljufva ooh fruktansvärda öfvertygelsen att dessa
hjertan klappade för, ^vara^ra.

Allt sedan Cecilias förlofning kade båda,
misstänkande hvarandra att ega Jslnn^dom ■ om Alexa^clers
bref, velat u.ndvika, hvarandra; Yentzel hade tänkt att
slutligen , kunna»: lugnt och artigt, 99m.$et anstod gamla
vänner och grannar, lyckönska sina, båda lekkamrater
till deras förening qch sedan en tid fly 4eras
grannskap, och Cecilia hade bemödat sig att icke tänka
någonting alls, under hemlig och obestämd fruktan för
sina egna ..tank<wy men nu hade detta Qy^ntade och
fatala möte med.,;ens rubbat alla deras goda föresatser
och i ordets egentliga och fulla bemärkelse kastat dem
i hvarandras armar. *

Ingendera visste, x huru lång tid, som passerat,
innan de hunnit , den gamla kojan, eller hade något
vidare medvetande om ovädret omkring dem, pcli,då
Yentzel äpdÉli^eij. ^edjla^e den linga; flickan på en hög
af halm och gammalt lin, som fanng #er inoe i en vrå,
så kände båda, genom, en hemligrrrmen ^ovedersäglig
sympati, att det tjenade till ingenting att söka bedraga
och spela en likgflitig,, rx)H f$e. hvarandra.

Det var ingentiög. att .tala om, ingenting, som
kunde ändras eller hjelpas, deras ömsesidiga ställning
i verlden var bestämd, dera^ föf sent upptäckta kärlek
liksom deras skilsmessa vpro afgjorda sa^er, som de
endast kunde underkasta sig. .,,

De hade icke vexlat ett enda ord, men insågo
likväl att hvad de än fcwide säga, kunde det aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free