- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
153

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

— Just ingenting; han ansåg det för nästan
otroligt att du lefde och han tänkte endast på att kunna
få något af dig, om han träffade dig.

-— Gjorde ni dä honom inga frågor?

.— Å. nej, han var dessutom så halfsofvande och
otillförlitlig, att man icke kunde få några svar af
honom, den stackars varelsen.

Alexander måtte vände sig bort för att dölja sin
glädje öfver den oväntadt lyckliga upplösningen af
detta fruktade äfventyr.

Han var ju nu helt hastigt befriad ifrån den
ängslan, som marterat honom. Alltjemt följde
honom samma förvånande framgång; det var en lycka,
som tycktes besegra hvarje svårighet och hvarje fara.

Ändtligen skulle han få njuta i lugn och ro af
den sällhet, som väntade honom. Han slöt Cecilia i
sina armar med en nästan andäktig rörelse och
upprepade inom sig, i sin fröjd och förtjusning, de löften
om redbarhet och sanning, som han redan förut gjort,
som han kände en nästan passionerad åtrå att kunna
uppfylla, men som han hittills funnit allt för tidiga
och omöjliga att förena med sin ställning, ty —man
plockar icke fikon på törnbuskar. .

Nu skulle han imellertid lyckas bättre, nu då
bedrägeriets alla obehagliga följder voro undanröjda.

Hvarken Cecilia eller Alexander visste likväl,
att Hogenschiid, då han sett Cecilias Vagn försvinna på
vägen till Doverbygård, genast återvändt till den gamla
badstun der han lemnat den halfrusige karlen.

Med mannen, som då ännu var alldeles redig och
om hvars hastiga slut han icke fattade någon
misstanke, hade han ett temligen långt samtal, och de
hågkomster af den skeppsbrutne Alexander Dowerby, som
Ventzel förstod att framkalla, tycktes verkligen icke
öfvenensstämma med den person, som nu bar hans
namn. Flere små detaljer kunde ganska väl begagnas
såsom medel att upptäcka sanningen, och om baronens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free