- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
175

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Svarta kappan. Skiss från 1722.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

Upphj«lpas».f* Sedan han förslösat .jai^t lands krafter
och blod i det olyckliga fortsättandet af ett krig,
hvars utgång ingen mer än han betviflade,: sedan han
i femton år stannat som ett nådehjon i. e^aunat rike,
hvarifrån han likväl enväldigt ville styra gitt eget,
återkommer han ändtligen till sitt eget land,
»medförande ingenting annat, än sitt gamla mod oeh sitt
svärd», säger Mellin med naiv beundran. y

Detta arma, utblottade land, hvars tålamod oc$.
trohet voro lika uthålliga som dess konungs egensinne,,
och som vanmäktigt af hunger, krig och pest, återsåg
honom blott för att få erfara följderna af de
sinnrika finansoperationer, hvilka utpressade dess sista
tillgångar. .-.. -|

Den konung, hvilkens ungdom förflyter i vilda.,
att icke säga vanvettiga, lekar oeh äfventyr* som öfvar
sig, likt en slagtardräng, att halshugga kalfvar och
får och anser äran bestå i sina nervers och näfvars
styrka och i sin förmåga att trotsa smuts och kyla *f,
hvilkens mannaålder användts, att förstöra fruktei*na
af halftannat århundrades blod och segrar samt störta
sitt land, som då var det mäktigaste rike i norden,
i en vanmakt, hvarur det aldrig mer kunnat .r^sa, sjg
till någon politisk betydenhet, denne kung besjungejf
och beundrar man likväl, oe?h vi yfvas ännu i dag
öfver ett mod (ea stridslust), som snarare borde komma
oss att fälla,tårar af blod och harm. : . (

Vi resa stöder och fira minnet af vår^ fallr vår,
förnedring i historien,, och glömma konutkgens broitfc
liga sjelfviskhet, ^ör att beundra mannens gudsfruktan
och återhållsamhet, framför allt slagskämpens’ ihärdigt
het och mod.

Vi glömma den stora grafven vid Pultava och
de 19,000 fångna svenskarne i Rysslands ödemarker för

**

Nic. Tessin i rådet 1721.
Se Fryxells berättelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free