Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
len var rosenröd och en liten vindkåre krusade sjöns
vatten, hvaröfver båten framgled mot Iföns lummiga
stränder. :,.-.,
Under samma tid som det kungliga jagtsällskapet
for ifrån Bäckaskogs kungsgård, sutto tvenne unga
qvinnor bredvid hvarandra vid fönstret af ett rum i
pres^-gården på Ifön och sågo ut åt sjön.
Den ena var kyrkoherdens unga hustru Susanna, den
andra hennes styfsyster, de,n nittonåriga Cecilia Ring.
Susanna var en treflig, ljushårig och blåögd varelse
med ett godt och fromt uttryck i sina klara ögon och
en rask och glädtig klang i sin skorrande röst.
Cecilia deremot var en smärt och strålande
skönhet med mörkbruna lockar, hvars metallika glans nästan
täflade med de gråbruna eldiga ögonen. Hon: hade
trotsiga, högröda läppar och en hållning så stolt och
rak, som om den tjocka hårflätan5 högt upplagd öfver
hennes hvita panna, varit ett furstligt diadem, och som
om hon i stället för den randiga linnetröjan, färgad i
mossa och björklöf, hvars skört nedföllo öfver hennes
runda höfter, burit en hermelinsmantel.
Moder och tyger, färger och snitt hafva vexlat
otaliga gånger sedan denna tid, och det allra äldsta har
blifvit det allra modernaste; men jag förmodar, att
skönheten ständigt varit oberoende deraf, åtminstone har
den i alla tider förstått sin makt och utkräft sin rätt.
I guldbrokad eller yllekjortlar, i silke- * och
silfvertyg eller fårskinn och blågarnsväf, med dalkullans
röda ylleband eller furstinnans krona kring sina lockar
är qvinnan lika medveten af sina vackra ögons glans
och lika farlig för männens hjertan.
Att Cecilia Bing, den tarfliga landtflickan — som
spann lingarn så fint som ett hufvudhår och väfde
»dräll i tio skaft», som kokade strufvor och klenäten
Claude Gerard. IX. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
