Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
luften, hela den gröna, lummiga ön liknade en bikupa,
och näktergalen i albuskarue vid stranden sjöng lika
smältande och ljuft, lika fulländadt som nu, ty de
vingade konstnärerna, för hvilka den store Pan sjelf
är kapellmästare, behöfva icke »gå framåt» och »följa
med sin tid», de sjöngo redan på skapelsens morgon,
som de sjunga i dag, och borde derföre kanhända
egentligen på sina fågelsamveten lägga något af den första
Evas synd, liksom de ännu med sina toner väcka
trånad och nyfikenket i hennes systrars hjertan.
Den lilla kyrkan och prestgården på Ifön ligga
vid en vik midt emot den så kallade Hofgården på
andra sidan. Det var nära midnatt, då dörren, som
herr Lars Kråka för trenne timmar sedan sjelf låst
och reglat, sakta öppnades, och en varelse smög ut
derigenom så tyst och mjukt, som om det varit en
af den odödliga Titanias tärnor, och skyndade
gångstigen framåt öfver den gröna gården mellan
äppleträ,-den som stöda nedanför. Vikande af inåt småskogen,
gick hon tvärs öfver ön från öster till vester, genom
den buskbeväxta sluttningen ned till stranden och stod
nu i skuggan af några gamla, krokiga pilar bredvid
en skräpig, liten koja, omgifven af torkad vass, några
utspända nät och ett skjul af halm och lera, der några
eländiga, gamla båtar lågo. r -
Den luftiga varelsen vände sig nu lyssnande emot
sjön, och månljuset lyste på Cecilias vackra, glödande
ansigte, omsvept med en lång, hvit slöja liksom en
nunnas dok.
Hon hade stått orörlig några minuter, då ljudet af
en sten, kastad i vattnet från stranden midt emot, i
nattens tystnad nådde hennes öra; ännu en gång och ännu
en hördes detta ljud, och den lyssnande
nattvandrer-skan skyndade nu ned till stranden, lossade fiskarens
båt, som låg der, sköt ut den tyst och varsamt,
hoppade lätt och vigt deri och styrde den med säker och
stadig -hand genom den smala rännan i vassen, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
