- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
213

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Svarta kappan. Skiss från 1722.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

213

Cecilia, hvad .. .» ,

»Tyst! fråga mig icke nu, men gör i allt som jag
säger; vi gå nu in och låtsa att lägga oss som
vanligt, du klär dig imellertid till högtid i dina basta
kläder och väntar mig, som litet före midnatten skall
komma och hemta dig i ditt rum.»

»"Men Cecilia, hvad betyder allt detta?. ... Jag
kan icke uthärda denna ovisshet och bäfvan.»

»Haf förtroende till mig, och tålamod ännu några
timmar, du skall då få veta allt och du skall icke
ångra dig», sade Cecilia, i det hon steg upp och lade
sin arm i systerns, för att återvända till huset, inom
hvars dörr de båda qvinnorna snart voro försvunna.

Den stackars Susannas väntan, nyfikenhet och
oro hade nästan öfverstigit hennes krafter.

Sittande i det äktenskapliga sofrummet på den
stora jernbeslagna »klädkistan», hvars alla
anspråkslösa dyrbarheter hon iklädt sig, väntade hon sedan
mer än tvenne timmar att få höra Cecilias steg från
loftet, der hon hade sin lilla kammare.

Susanna var klädd i en vid och veckad kjol af
styf och blänkande kamlott, ett långt, tätt åtsittande
och med skört försedt lif af manchester, (en sorts
gröfre sammet) urringadt framtill och hopfästadt med
ett smycke af silfver, som till formen mycket liknade
dem skåneqvinnorna ännu bruka; kring halsen bar hon en
hvit veckad krage, som styf och bred omslöt hennes
unga rosiga ansigte, liksom nu för tiden det krusiga
pressade papperet omsluter en blomsterbukett, och på
hufvudet hade hon en, likaledes styfstärkt, hvit mössa,
som utan alla prydnader och i sin låga föreskrifna
fason, helt enkel och konstlös, egde allra största
likhet med en liten ost. Då den dertill fullkomligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free