Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
allt.. . det är sent, låt oss skynda \i> svarade Cecilia,
fattade hastigt hennes hand, drog henne med sig ur
rummet ut i förstugan^ öppnade sakta porten och var
redan ute på gården, innan den försagda och bestörta
systern hunnit göra någon vidare invändning.
Bakom den lilla trädgårdstäppan eller »kålgården»,
som den kallades, gick en smal väg genom den hage
af hassel och björk, der de för ett par timmar sedan
suttit; nu följde de denna väg under några minuter,
men veko sedan af inåt den tätare skogen till midten
af ön och gingo tysta vid hvarandras sida ända till
en stor ihålig ek, vid hvilken ännu för tjugu eller
trettio år sedan fans ett mossigt stenkummel,
öfver-växt af täta hagtornsbuskar och sträckande sig flera
famnar likt en nedrasad mit!*.
Här stannade Cecilia, klappade éakta i händerna
och såg sig omkring ined spanande blickar.
Nästan i det samma rasslade det i buskarne; en
liten krokryggig varelse, som i månskenet liknade en
tomte och förträffligt tycktes passa för omgifningen,
trädde emot dem, och Susanna igenkände Jeppe, den
gamle fiskaren på ön, som hade sin stuga på vestra
stranden.
Utan att säga ett ord, vinkade han åt de jbåda
qvinnorna att följa sig och gick nå&ra steg framfor
dem utmé$ busknåret, hvilket var tjockt och
ogenomträngligt som en vägg, och slutligen kröp han in
genom en öppning deri och försvann.
Cecilia drog sin tunna kappa tätt omkring sig,
för att icke blifva söndersliten af de hvassa taggarne,
hviskade några uppmuntrande ord till den tvekande
systern och följde fiskaren, som de snart återfunno
inom denna naturliga och otillgängliga löfsal.
Han hade satt ifrån sig på marken en liten
hornlykta, som han hållit dold under sin jacka, och var
sysselsatt att hafva undan én af de stora stenar som
låg ytterst vid kanten af denna mossiga barikad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
