- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
223

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Svarta kappan. Skiss från 1722.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223

»Både du och Överige ha då en ffrrb— dålig och
tvetydig ära . . . tro mig, min väny vi göra bäst uti
att, om icke lagligen, åtminstone till säng och säte
skilja Fredrik af Hessen och gamla Svea» åt.&

»Ove! tänk på hvad du sUger . . .», inföll
majoren och slog hårdt på fästet af sin tunga värja*

»Se så, min vän, föreställ dig icke att jag är
någon partiman eller en förrädare som vill pröfva din
ärliga bondtro», afbröt Ramel skrattande och räckte
Arvid sin hand. »Vi äro vänner och stallbröder, som
vi varit ifrån vår barndom, och politiken ger jag fan,
den är icke min sak.»

»Jag tror dig, men . . .» . . •

»Nå, hvad?»

»Det smärtar mig att en pojke, som du, på öppen
gata vågar uttala sådana saker . . . det visar mig hvad
klockan är slagen här uppe.»

»Det är just för att visa dig detta, som jag nu
varit litet lösmunt; ännu en gång: du känner mig,
jag har nog vett att hålla tand för tunga, när det
behöfs.»

Arvid teg och gick tankfull och dyster vid sin
väns sida och denne, som icke mer tänkte på deras
ord vexling, lät sina glada och qvicka ögon spela rundt
omkring på den illa upplysta gatan, der mer än ett
tvetydigt möte kunnat gifva de båda unge männen
anledning till äfventyr.

»Klockan är elfva slagen! Guds herrliga, milda
och mäktiga hand bevare vår stad från eld och brand!»
ropade nattväktaren, i det samma han, med sin långa
båtskake och sina sällsamma attributer, stannade5 midt
för dem i gathörnet.

Ȁr klockan redan elfva, min hedersman ? Jag
tror du skriker i sömnen, eller åtminstone i nattmössan»,
utbrast kornetten skämtande, i det han grep den ovige
och påpelsade väktaren bakifrån i axlarne och sökte
sätta krokben för honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free