- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
232

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Svarta kappan. Skiss från 1722.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

var helt och hållet vanvårdad och förvandlad till
kålland, efter hvad rotstockarne, som stodo qvar i den
frusna mullen, utvisade.

Midt i denna trädgård fanns en dam, hvars ojemna,
gyttjiga bräddar voro nedrasade och der en klappbänk
och några qvarlemnade trasor syntes vid en vak på
den smutsiga isen.

Hela tomten hade ett ruskigt och ödsligt
utseende ; öfverst vid norra delen deraf vidtogo flyglarne
till Fersiska huset och nederst åt gränden låg det
gamla, förfallna lusthuset, med en murken trätrappa
och tillstängd dörr, hvilken varit utsirad med några
klumpigt utskurna prydnåder på karmen, hvilken nu
var lossnad och till hälften bortfallen.

Detta hus, sedt härifrån, föreföll imellertid helt
annorlunda; det var egentligen endast en tillbyggnad
af trä vid ändan af ett litet stenhus som låg innanför
muren, eller rättare, hvars ena sida utgjordes af muren
och som med sin tunga skapnad snarast liknade ett
bisättningskapell på en kyrkogård.

Det hade tvenne gardinhölj da fönster inåt
trädgården och var tydligen bebodt, ehuru ingen utifrån gatan
ens misstänkte dess tillvaro.

Troligtvis hade Kamel rätt; detta undangömda
hus var en förträfflig fristad för hemliga möten, vare
sig att de angingo kärlek eller politik.

Drängen stängde i det samma åter porten. Hahne
ville icke väcka misstankar genom några frågor och
återvände ännu en gång, likt en jagthund som tappat
spåret, till muren der Cecilia försvunnit.

Då han nu, vid fullkomligt dagsljus, undersökte
planket nogare, upptäckte han derpå ett nyckelhål, och
insåg således att der fanns en dörr, hvilken utgjordes
af de tvenne första bräderna invid muren och icke
utmärktes af någonting annat än detta hål, som han i
mörkret om natten icke kunde se.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free