Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
»Ni har väl verktyg med er ... för nyckeln är
afbruten och sitter fast i låset ?»
Dja bevars», sade Arvid kort, genast inseende
att det var en smed, man tillkallat och väntat, och i
ett anfall af ungdomlig oförvägenhet beslutande att
söka spela den roll, man så afgjort tilldelade honom,
för att derigenom komma in i det hus, som han
förestälde sig att Cecilia brukade besöka.
»Till hvem är det jag skall gå?» frågade han,
då flickan förde honom snedt öfver gården, längst ned
i hörnet till en dörr, som tydligen ledde just till det
gamla huset, hvilket väckt hans nyfikenhet.
»Till min matmor, fru Philips, vet jag . . . Jag
sa’ ju det åt mästaren, men jag kan höra att ni glömt
alltsammans i smedjan ...»
Hon gick i det samma in i en förstuga, och vid
eldskenet ifrån en öppen dörr såg Hahne en
vatten-tunna, och en kolkorg stående vid väggen.
Att sticka handen i den senare och med sina
sotiga fingrar öfversmeta sitt ansigte var ett
ögonblicks Verk, och då han nu inträdde i det upplysta
köket var han verkligen oigenkänlig och rätt väl
kostymerad för sin roll.
»Kom med mig! Frun har väntat länge nog. . .
klockan är väl tio på qvällen . . .» återtog flickan,
som gick förut genom köket, utan ätt ens kasta en
blick på sin följeslagare, hvilken der inne icke såg
någon annan än en gammal qvinna sysselsatt vid
Spiseln och som heller icke lemnade honom någon
uppmärksamhet.
Med något klappande hjerta följde Hahne sin
ledsagerska och inkom i ett rum, möbleradt med en
yppighet och prakt, hvarom det gamla husets ruskiga
yttre icke gaf någon föreställning.
Förvirrad och generad af den förhastade
pojkaktighet, som hans svartsjuka och nyfikenhet knappt
kunde ursäkta, satte Arvid sina grofva stöflar med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
