Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
icke förråda min hemlighet», återtog hon och vände
tillbaka till det lilla kabinettet hvarifrån hon nyss
kommit, vinkande Arvid att följa sig. -
»Yar en man, var min bror, som du nyss
lofvat)), tillade hon mildt och räckte den stackars unge
mannen handen, då hon såg den djupa nedslagenhet
och rörelse, som hennes upptäckt verkat och som
Arvid icke förmådde beherrska.
»Sätt dig här bredvid mig och hör den
förklaring jag . vill gifva dig. Min berättelse är så kort,
att den kanske just derföre skall synas dig obegriplig.»
Arvid for med handen öfver pannan, liksom
han ville förjaga en elak dröm, och sjönk ned i den
mjuka sidenklädda soffan med ett uttryck, som om
han icke hade fullt medvetande af hvad han hörde
eller såg omkring sig.
»Du vet», började Cecilia, fästande sina ögon méd
svårmodig ömhet på den stackars styfbroderns bleka
och förvirrade ansigte, »att samma dag du kom till
Bäckaskog, för att invänta kungen, var du på qvällen
hos oss i Fjelkinge och utverkade der af våra
föräldrar tillåtelse för mig att besöka Susanna på Ifön.
Din mening var att vi skulle kunna råkas iiaédan dti
var kommenderad vid kungsgården ...»
»Ack, jag såg dig aldrig mer än en enda gång
sedan!» suckade Arvid tyst.
»Det var ditt öde, att sjelf blifva medlet till
upptäckten om det misstag jag begått, då jag lemnat
dig i ett hopp, som jag snart fann att jag aldrig
kunde förverkliga . . . förlåt mig detta misstag; det
berodde på min oerfarenhet . . . Nåväl, jag for dagen
derpå till Susanna, men vagnen gick sönder strax
utanför Kiaby kyrka och jag gick den öfriga vägen till
fots, vädret var så vackert öch jag tänkte nästan att
jag skulle möta dig i parken vid Bäckaskog, eftersom
kungen ännu icke var ditkommen.»
»Jo, han kom helt oförmodadt qvällen förut, åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
