Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
jag slåss med honom, och en af oss skulle stanna på
platsen, men en förädare, en lögnare och menedare^
han är hemfallen åt det nesliga straff, som Vi bestämt
... jag har berättat dem alla hvarom saken handlar,
utan att likväl nämna några namn 5 den uslingen skall
nog sedan få sitt brännmärkt för alltid.»
Hahne tystnade för att hämta andan, ty hans
förbittring och smärta voro nära att qväfva honom.
De båda vännerna tycktes i detta ögonblick hafva
oinbytt natur: upptågsmakaren och vildhjernan Ramel
var nu den betänksamme och sansade, och Arvid,
annars så lugn och from, var i ett tillstånd af raseri
och öfverretning, som nästan skrämde hans vän. ;
De beskyllningar Hahne gjorde Schwerin, en
äldre, högt uppsatt man och favorit hbs kung Fredrik,
syntes Ramel både orimliga och vådliga. Ehuru
en-leveringar och hemliga giftermål just den tiden
började blifva moderna och Schwerin var ansedd som
lätt-sinning och af en tvetydig karakter, så var likväl
tillvitelsen af tvegifte allt för svår och ovanlig, att kunna
antagas som trolig.
»Jag har svurit att hämnas och jag skall göra
det! . . .)) återtog Hahne. »Det är lätt för dig, Ove,
att resonera, men om du, liksom jag, sedan
barndomen älskat en enda qvitttia, öm denna qvinna varit
din trolofvade och blifvit med svek ryckt ur din famn
för att hånas och förnedras, om din och hennes lycka,
heder och frid, blifvit sköflade och trampade under
fötterna af en gammal vällusting, som kunde vara hennes
far; om allt detta händt dig, hur talade och tänkte du
väl då! Hvad gjorde du? Besinnade du dig väl då på
följderna af den hämd, du ville utkräfva, säg!» ;
»Du har rätt, Arvid; jag följer dig», sade Ramel,
uppspringande från sin stol, med blixtrande ögon, vid
åsynen af den tår, som rullade öfver hans väns, den
skäggige krigarens bruna kind, utan att denne visste
derom. »Säg mig nu hvad du tänker göra, och lofva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
