- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
251

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Svarta kappan. Skiss från 1722.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

251

forna älskares röst och sätt, som ovilkorligt inverkade
på henne, och inom ett par minuter var hon vid hans
arm ute på gatan.

Hahne tog vägen ned till roddartrappan vid
stranden af Blasieholmen och gick med Cecilia i en båt,
som redan var full af folk.

Då de landade vid skeppsbron var denna
full-packad af menniskor, som alla skyndade upp åt
Storkyrkan, ty riksdagens afslutande, hvilket blifvit
fördröj dt ett par dagar genom kungens illamående, skulle
nu högtidligen firas.

Ju högre upp de kommo, ju starkare var
trängseln, men Arvids uniform skaffade dem likväl rum
att komma fram, och nu stodo de vid ingången till
kyrkan. .

»Processionen kommer!» ropades det i det samma
bredvid dem; folkströmmen packade sig ännu tätare
omkring kyrkdörren, och Arvid, upplyftande Cecilia
på sina armar, stälde henne på en af afsatserna i
sjelfva porthvalfvet.

Härolder, pager, lifdrabanter och hela den
kungliga ståten tågade förbi och Cecilias uppmärksamma
ögon granskade alla dessa ansigten, oviss hvar hon
skulle återfinna det, som för henne var det käraste
och mest beundrade.

Arvids blickar hvilade deremot på hennes med
oaflåtlig vaksamhet, det var ett dubbelt och ojäfaktigt
eldprof de båda undergingo.

Plötsligt såg han hennes kind flamma i
purpurlågor och hennes vidgade ögon gnistra, hon hade
funnit hvad hon sökt, hon hade igenkännt sin man, den
hvars ring hon bar på sitt finger och som vid altaret
i biskop Andreas’ hvalf svurit henne trohet i lust
och nöd.

Det var drottning Ulrikas gemål och Sveriges
konung, som i hermelinsmantel, med krona och spira,
gick långsamt och högtidligt förbi henne ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free