Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Gnistor i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
tunna gula hår med vatten ur ett stort messingsfat,
som, stäldt på en trästol med tre fötter utgör hans
toalettbord, och sedan han dragit af sig sina
spikbe-slagna skor och tagit dem i handen, skyndar han
varsamt utför trapporna.
Först då han kommit utanför den tunga porten
påtager han dem åter, ordnar sin drägt mera noggrant,
öppnar en skinnpermad bok, som han haft i
rockfickan, och vandrar nu öfver borggården ögnande i
boken och med en långsamhet och begrundning, som
anstår en värdig andans man och som är helt olika
deti brådska och oro han nyss visat.
Han har imellertid icke hunnit till den östra
jernbeslagna porten, vid hvilken en af hertigens
lifknektar postade, beväpnad med hillebard, förr än han
ser ännu en person, lika tidigt vaken som han sjelf,
komma ut ifrån vestra flygeln af slottet och begifva
sig åt samma håll.
Det är hertigens ridknekt Erland Månsson, en
vacker yngpng, klädd i gul skinnjacka med knappar
och utsömÄder, höga stöflar, benkläder af groft kläde
och en grön barett på sned öfver det bruna, lockiga
håret.
Vid prestens åsyn gör den unge mannen en
uttrycksfull min, liksom han just skulle hafva väntat
denna syn, och hans ystra, trotsiga blickar följa med
ett spefullt löje hofpredikanten, som deremot synes
betydligt förargad och generad af mötet.
Båda två passera vakten vid porten och äro nu
ute på den långa träbron som för till fasta landet
och vägen åt Norrköping.
Änderna snattra i den höga vassen invid stranden,
dufvorna kuttra i skogen, blåkråkan och hackspetten
låta redan höra sina gälla skrik vid det solen nu
sänder sina första flammande strålar mellan tallarna
på berget.
Morgonen är så skön oeh fridfull, att om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
