Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Gnistor i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
hennes hå måst följa hären mot ryssen och kanske nu
ligga till korpamat i Lifflands kärr, och ingen annan
an jag sköter jorden, så är det Kerstin, som får
utgöra dagsverkena till slottet, begriper L»
»Men I begriper också full väl, mor Barbro, att
om Kerstin fick lära sig sådana seder och nättheter,
som anstode en kammartärna och desslikes vunne
furstinnan Mariasj gunst och bevågenhet, så kom er sjelf
sedan ingen fara uppå.»
»Jag har låtit mig berättas att hennes nådes gunst
är vankelmodig och svår att vinna, och för en fattig
torparflicka vore icke godt att vara i lag med hofvets
sturske och afundsamme tjenare.»
»Kerstin har ett godt förstånd och en qvick
tunga; hon skulle nog ställa sig väl, och jag skulle
särskildt taga henne i mitt hägn, efter hvad jag
tillförene lofvat er, och lägga goda ord för henne hos
furstinnan.»
»Yördig pastorn har nogsamt med stor ynnest
den saken förr en gång framkastat, men jag kan icke
undvara Kerstin, och icke har hon heller sjelf någon
synnerlig håg att komma till hofs», tillade mor
Batbro och reste sig upp.
»Nå, så gör som I vill . . . Det är icke värdt
att kasta perlor för svin, och jag trugar er icke»,
sade hofpredikanten förargad, och fortsatte sin väg
utmed sjöstranden.
Knappt hade han imellertid kommit litet längre
bort bakom björkskogen förrän han hastigt stoppade
boken i fickan och, med så skyndsamma steg som den
långa prestrocken tillät, tog riktningen rätt in åt
skogen, utan att följa hvarken vag eller stig.
Gumman hade återtagit sin börda och gick
långsamt fram åt bron under det hon mumlade något helt
sakta mellan tänderna med tankfull och bekymrad min.
Vid början af bron satt hertigens ridknekt ännu
qvar, och då * qvastgumman gick förbi honom, helsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
