Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Gnistor i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
satt att mycket noga ur baktråget hopskrapa de sista
smulorna af den grofva, svarta degen, hopblandad af
lika mycket kli, renmossa och sådor, som af verkligt
mjöl, hvaraf hon nyss bakat ett dussin tunna brö’d-<
kakor, uppradade på en träbänk bredvid henne. -.:
Den främmande, som satt vid dörren, var en
medelålders man; han var klädd i en trasig tröja af
groft vadmal, hade, oaktadt sommarvärmen, en luden
skinnmössa på hufvudet, och hans smutsiga ansigte
var nästan öfverväxt med rödaktigt, hoptofvadt skäggi
Det var en granne från ett annat torp undé?
Stegeborg, som kommit dit i nästan samma ärende
som lille Per, hvilken åtföljt Ursila. i
Han afbröts imellertid i sitt andragande af kam*
marpigans inträde, och allesammans sågo förvånade ut
öfver det oväntade besöket af hertiginnans egen
närmaste och förtroligaste tjenarinna. \:
Glad att hennes misstankar emot hofpredikantea
varit ogrundade, sade Ursila helt nedlåtande, i det hoii
nalkades Barbro, som kastade den svarta, rykande
tall-ruskan ifrån sig och slog igen ugnsluckan: i
Djag har sändningebud från vår nådiga fru heiv
tiginnan, som frågar om I har garnet färdigt till den
stora midsommar byken, som snart skall ske.)) •?»
»Garnet skall nog komma i sinom tid», svarade
Barbro tvärt och föga artigt, i det hon mönstrade
Ursila med misstänksamma och ironiska blickar, liksolif
om hon anat att budet endast var en förevändning, r
»Vill I sitta ned, stolts Ursila, så håll till goåB
med det säte, som finns», tillade hon och sköt fram
en »trefotapall» åt henne. -
Lille Per tycktes under tiden hafva glömt både slid
rädsla och sitt ärende, ty han hade gått fram till
Kerstin och beskådade, full af beundran öfver hennes
konstfärdighet, hur hon i ett anfall af barnslig letef
fullhet roade sig att af den hårda skrapdegen forma
tvänne figurer, som hade ett förvånande syskontycke
■i
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
