Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Gnistor i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2ÖÖ
är egen bonde i Södermanland; Kerstin känner hans
namn och gård, och der kunnen 1 blifva gifta och
lefva i hans tjenst i ro; men I skolen gifva’er af
ännu i denna natt . ..»
. »I. natt!» .. ’*,’/’
5)Ja, nu genast. Här har jag kläder åt’(fig, så
att du icke blir igenkänd, och under golfvet i vestra
hörnet af min stuga, finner du en påse riedgräftf; döt
är litet penningar, som jag ärligt förtjent och söm kan
hjelpa er i väg. .’. Se så, kom nu fortf»
»Jag skulle rymma ur hertigens tjenst, söm" en
skälm) Nej, Barbro! det likar, mig icke bra . ^.tV1 "
r J^Likar det’ dig bättre då, att i morgon kanske
se din käraste släpas i fänigelsé af .Iänsmarin&n och
hatis ’Handtlangare?:» ’V ’V* \ ’ *’. il
Erland suckade ångestfullt, vred Jiårdt sina
/närr-der tillsammans och gick med häftiga steg fram och
åter på stallgolfvet, mén han svarade icke ett ord. J
»Det, är icke tid att sucka och besinna, sig . . \
håller du henne kar, så gå... I morgon "är ’det för
sent. ’ •• *
»I far säkert vill, Barbro . . . Det är icke
Kerstin som man tror om ondt...»
»Jag ser nog hur det är», afbröt Barbro Häftigt
och med bitterhet »Du är lika feg.och vari^lndodig
söm alla andra; "om du hade ett trofast hjerta och
uppriktig hug, så skulle du icke hålla fåfkng^ prat
och undflykter . . . Jag går! . . . Men Kerstins tårar och
kanske hennes oskyldiga blod komme öfver dig, söm
icke haft mod att rädda henne!»
Den stackars modren vände sig om och språng
ut genom’ dörren; inen derute stannåde hon orörlig
ett ögonblick, sträckte* de seniga armarna upp möt
himlen, hvilken mörk och mulen hvälfde sig
öfver-henne, mumlade några ord, som kanske voro éa
förbannelse öfver de gamla slottsmurarne omkring henne,
och försvann i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
