Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Tönne Rolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3,94
ur den grofva linnepåsen som hängde öfver hennes
axel en tjock och styf ullstrumpa och började att
sticka, sakta sjungande för sig sjelf en af dessa
svårmod iga melodier, som passade så väl till hennes vilda
och ensliga omgifning, till den kalla luften, till de
magra kreaturen och till björkarnes gula, fallande löf.
Snart var solen borta, skymningen låg. redan
nedanför i skogen och dimman steg upp ur kärren,
gifvande dem ett mystiskt och obegränsadt utseende
och medförande denna egendomliga lukt af jord pc^.
halfmultnade växter, som påminner om förgängelse
och grafvar.
Lisa hopsamlade sina ramande kor oct rförde
dem lem till deras olika gårdar innan hon änätli^en,
springande ,med sina bara fötter i kärret och
lingon-qsejtp $ck återvända till faderns koja på bergbranten.
Lisas far, »stackars Jokim», som Tönne kallat
honom, var en af dessa besynnerliga varelser, hvaraf
i regeln nästan hvarje socken på landsbygden har ett
eller flere exemplar, och hvilkas gemensamma,
utmärkande egenskap är en afgjord motvilja eller oförmåga
för allt förståndigt arbete.
Jokim var en stor och lång karl, han tycktes
vara stark och frisk, man kunde icke märka något
fel med honom, men han dugde till ingenting öclj
kunde icke fullfölja och utföra det enklaste nyttiga
jförétag.
»Nöden är en god larm as tar eD, säger man, men
till och med denna obevekliga pådrifvare hade icke
besegrat Jokim, som var mager och torr som en
tråsticka, tycktes kunna lefva endast af väder och vind
och låg hela dagarne sysslolös och halfsofvande i
solskenet utanför sin koja, eller vandrade omkring i
bygden utan något mål; stundom förande ifrån den
ena gården eller backstugan till den andra något
obetydligt bud eller uppdrag, men sällan eller aldrig
omvänd till något arbete, eftersom han vanligen genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
