Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Tönne Rolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
Tönne tycktes imellertid vara allt for stolt eller
nedslagen för att begagna sig deraf; vecket i hans
panna jemnades icke, och hans läppar logo icke en
enda gång vid kamraternas förmenta qvickheter.
Han hade varit allt för mycket barn, då han
rycktes ifrån hemmet, och detta fattiga hem, dess
skogar och berg, dess luft och frihet kunde han icke
glömma. Tvånget, vantrefnaden^ och äcklet vid hans
omgifning syntes honom outhärdliga.
Att kommenderas till mat, till sängs, till
uppstigning, till hvila, till afläggandet och påklädandet af
hvarje. klädesplagg, med ett ord till allt, att icke ega en
minuts ensamhet eller lugn, att ständigt vara bevakad
som en fånge, allt detta, — hvilket största delen af
hans kamrater, då de kanske icke ens haft något
egentligt hem, uthärdade med tanklöst lugn, eller med rusets
hjelp och uppmuntran och endast sökte så mycket
som möjligt att ostraffadt kunna eludera — det stälde
sig upp omkring Tönne som en jernbur, mellan hvars
galler han väl kunde se lifvet, men icke deltaga deri
eller ega det såsom sin tillhörighet.
Denna hemlängtan, denna döfva, förtärande
ledsnad är mycket vanlig ibland rekryter af den
jordbrukande befolkningen, och man skulle kanske göra klokt,
att ii regeln undvika landsbygdens barn vid värfvade
eller garnisonsregementen.
— -Gif akt! Uppställning! ... — ljöd det igen,
och med buller, bråk och stampande stälde man upp
sig och marscherade ut, for att en halftimma derefter
åter börja den enformiga exercisen.
Hvilken förmåga ega icke menniskorna att, både
med och utan skäl, förbittra och förlänga tiden fér
hvarandra! och denna talang har i karsernen hunnit sin
höjd, men lyckligtvis reflektera hvarken de lidande eller
verkande mycket deröfver.
Ändtligen är klockan åtta på aftonen. Man slår
tapto, håller korum, marscherar in i sitt logement, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
