Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Tönne Rolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
valpen följde sin mor och kraflade sig upp på
soldaternas grofva stöflar, gjorde, Mirza med sin son bred»*,
vid sig samma afgörande verkan i kasernen, sam for^
dom. kejsarinnan Maria Theresia med sin inför ungrar-:
nes ständerförsamling, det vill säga, hon rörde allas
hjertan. :
Hvar och en vände fickorna och fodret i sin
kollett ut och in, och bland brödbitar, tobaksbussar,
snusdosor och gamla uniformsknappar, framletades
ändtligen, med möda och nöd, så många kopparslantar, att
ået räckte till den fordrade skatten.
Besvär ingen, liten uppoffring de gjorde. Dessa
fattiga ÖVen representerade den enda lilla njutning de
ktmdé bestå sig — én extra sup, litet tobak, e.tt franskt
bröd’ eller kanske till och med en pankatå.
Hvem skulle nu utses att förvalta och utbetala
detta dyrbara sammanskott? det blef nu frågan.
Öfverläggningen härom räckte likväl icke sä länge som
man skulle tro och, besynnerligt nog, blef just n:o
54, Larm, Mirzas första målsman, som af befälet
ansågs minst pålitlig, anförtrodd dessa »allmänna medeh^
för hvilka man köpt sig glädjen att ega en gemensam
vän och skydsling inom kompaniet, en varelse som
hvarken kunde supa sig full, ljuga eller svära, som
ständigt förblef naturlig, mild och trofast emot alla
sina vänner, sådan Gud ursprungligen skapat henne,
livarken förderf vande sig sjelf eller andra.
Den tysta moral som djuret predikade för dessa
ofta djuriska menniskor, kändes kanske inom derås,
oklara förnimmelser, tillhörde deras omedvetna intryck,
och Mirza var derför inom kasernen en, så att säga,
estetisk lyxartikel.
N:o 54, Larm, som egentligen aldrig var riktigt
nykter, egde likväl den afundade talangen, att kunna
»bära sitt rus» på ett någorlunda passande sätt, och
man hade derför öfverseende med den intensiva och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
