Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Tönne Rolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
nom. Solen sken honom midt i ansigtet, han sköt af
sig sina skor, lade äfven benen upp på banken der haa
satt och tycktes slutligen aldeles försjunken i
djupsinniga betraktelser eller i halfslummer. :
Utanför gick Lisa och plockade sten ur en liten
mager åkerlapp, som hon sjelf med otroligt arbete
btu-tit upp mellan stubbarne och som knapt var fyirtio
fot i fyrkant, men likväl omgifven med en hel liten
mur af rullsten som legat deri, oaktadt det ännu var
aldeles för mycket qvar deraf och tycktes kunna gifva
det stackars barnet sysselsättning för hela vintern,; om
detta arbete då varit möjligt. Bredvid henne gick en
lamunge, som man nästan kunde saga att hon köpt för
sitt eget blöd, ty det’var genom svält och försakelser
hon erhållit honom. Djuret följde henne nu som en
hund, trampade troget i hennes spår fram oeh åler
på åkern, luktade på hvar sten som hon upptog och
tycktes orolig öfver att icke kunna dela hennes arbete»
Gulsparfvarne och talgoxarne flögo qvittrande
omkring, och längre bort i de aflöfvade björkarne sutto
några orrar med sina besynnerliga utböjda stjertfjedrar
och sina röda ögonbryn lysande i den matta solen^ sota
stod så lågt på> himlen och snart försvann bakom
bergen och skogen rundt omkring.
Det var ett tungt arbete för en ung flicka, och
musklerna i hennes händer och armar spändes på ett
nästan pinsamt sätt, då hon fått det gamla dåliga
äm-baret fullt af sten och nu bar det bort att öka
in-hägnadens bredd. Hon stjelpte ur den tunga bördan,
och röd af ansträngningen, flämtande och varm reste
hon sig upp och stannade orörlig ett par*minutér, för
att öfverskåda sin fattiga nyodling. Ack, hon visste
mycket väl att, ehuru den nu syntes temligen jemn
och fri ifrån sten, så behöfde man blott röra aldrig
så litet i den lösa sandjorden, för att få se dem kom>
ma fram derur med bedröflig tälrikhet och midt deri
låg dessutom en stor och flat sten, som sträckte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
