- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
383

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Tönne Rolf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

383

reda» stela och iskalla kamrat, som de buro in i
arrest-rummet enligt korporalens befallning,

Ben stackars Mirza gick med slokande svans
bredvid Tönne, som upprörd och illa till mods afhörde
rapporten till fanjunkaren om femtifyra Larms åter^
funna lik.

— Hur har han kunnat dö så der? han var jur
icke sjuk? —^frågade Tönne halfhögt då han in$d
Hiller återvände till logementet. ;

-—: Ja, det får du fråga Mirza om — svarade,
denne — hon är väl den ende som vet besked om
saken, efter hon var hos honom . . . han hade i sina
fickor hvarken pengar eller qvittot på hundskatten och
derför så .. . . Du såg väl att han var strypt?

:?^r Nej ... tror ni han tagit lifvet af sig? ■—
utbrast Tönne med fasa.

Hiller nickade blott helt tyst.

Och; han hade rätt. Gardisten, som föreföll så rå
och grof, så förslöad och utan all känsla, han hade
icke kunnat bära skammen öfver att hafva förrådt
kamraternas förtroende och sin egen kärlek till — en
hund.

Tönne begrep ingenting af allt detta; förfärad
öfver hvad han såg och hörde, tyckte han sig lösryckt
ifrån allt som hittills varit honom ett moraliskt
stöd och fäste och sjönk öfverväldigad ned på sin
halmmadrass, dragande filten öfver hufvudet och
rufvande öfver planer att komma ur detta onaturliga lif,
hvars der och hvar uppflammande gnistor af vilsekomna,
men ädla och goda instinkter han icke såg eller
igenkände.

Tiden gick imellertid, »ty den kan ej annat», och
ändtligen hade man kommit öfver den långa vintern
och hunnit till April månad.

En dag under bajonettfäktningen i exercishuset
kom en af löjtnanterna in; det var en person föga
omtyckt af manskapet, ty hans häftighet och besyn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free