- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
386

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Tönne Rolf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386

För andra gången var nu Tönne arresterad. Den
oskicklige och af befälet ofta ogillade löjtnanten fick
visserligen en al varsam »uppsträckning», men n:o 48,
hvilken enligt majorens uttryck »var känd såsom häftig
och obändig», skulle man qväsa och på honom statuera
ett helsosamt exempel. Lyckligtvis hade han nyss fylt
aderton år och kunde således dömmas till 21 dygns
mörk arrest.

Tolf dagar af denna tid voro nu redan
tillända-lupna. Tolf dagar gå ju så fort under vanliga
förhållanden, under arbete, frihet och nöjen, men tolf dagar
i fullkomligt mörker i en vrå af sex fots längd och
bredd, der intet fins utom golf, tak och fyra väggar,
icke en stol eller madrass att hvila på, der ingen
annan omvexling är möjlig än att famlande emot
väggarne gå rundt omkring eller ligga på golfvet. Hjernan
svindlar och stegen blifva osäkra och vacklande i den
trånga omkretsen, som ögat icke ens kan mäta, och
den trötta, värkande kroppen finner ingen hvila på det
hårda golfvet. Det är visst sant, att för den som
aldrig i sitt lif hvilat på annat än halm tycks
olikheten icke vara så stor, men sanningen är likväl, att
detta straff anses hårdt, och det måste så vara, ty då
.de forna råa, vidriga och förödmjukande kroppsstraffen
nu lyckligtvis äro ifrån lagen och den allmänna meningen
bortdömda, så är det ej lätt att finna ett korrektiv
för de brott, hvilka både samhälls- och krigslagarne
måste strängt bestraffa.

Här fanns nu visserligen ingen stor moralisk
brottslighet; den stackars soldatens samvete var
fullkomligt lugnt och kunde icke förena sig med hans domare,
ty man borde knapt af honom begära den högre åsigt
af saken, hvilken gillar nödvändigheten af den militära
diciplinen, äfven om den straffar en oskyldig.

Han led helt enkelt, och lidandet förbittrades
genom känslan af orättvisa och förtryck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free