Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå Otilia, hvad säger du?
— Jag kan icke säga någonting om det jag icke förstår.
— Förstår du icke hvad jag läser för dig med
min allra ljudligaste och mest uttrycksfulla röst? —
återtog fru Ewelina H. och vände sig med en
förnärmad min till sin svägerska.
De båda fruntimmerna sutto på en bänk i
badhusparken. Det var just vid den tid på förmiddagen
då badsällskapet hade skingrats efter frukosten för att
hvila i sina egna rum, skrifva bref, promenera eller
läsa.
Fru Ewelina var en stor, välväxt och ståtlig dam
om trettio eller trettiofem år. Hon hade något grofva,
men regelbundna drag och var klädd enligt allra sista
modet för sommaren; hennes korta klädning, af samma
aptitliga färg som gammal möglig Rochford-ost, var så
hårdt tilldragen omkring hennes ben och hade en
sådan massa hopsnärjda spetsar och bandrosetter baktill,
att hon endast kunde sitta snedt, aldeles på kanten
af bänken, och hennes hatt, belastad med plymer och
eldröda rosor, var stor och uppfästad på sidan à la
Rembrandt.
De likaledes eldröda strumporna, det höga, tätt
veckade halskråset och de spetsiga klackarne på hennes
skor fulländade den anslående toilett, som år 1880
ansågs förtjusande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
