- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
406

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Prof.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

406

vande att ertappa ett pappersblad, som flög allt f&ngre
och längre bort. *

Otilia kunde icke låta bli att skratta åt missödet,
och ur stånd att rädda en enda bit af sin svägerskas
första litterära försök satte hon sig åter ned på bänken.

I detsamma framträdde till henne en ung herre,
som bugande lemnade henne ett par af de bortblåsta
bladen.

—; Jag var nog lycklig att få tag i de här
flyktingarne — sade han. — Och jag hoppas fru H.
ursäktar, om jag begagnar tillfället att presentera mig
sjelf, jag är brukspatron Wolmar von T.

Han hade tydligen förvexlat de båda damerna
och satte sig nu ned bredvid Otilia, öfvertygad att
det var hennes svägerska med samma namn, som han
talte till, och denna förmodan föreföll den unga
flickan så angenäm, att hon icke kunde förmå sig att
rätta hans misstag.

Man påstod fordom att unga qvinnor äro i
regeln mycket nyckfulla, men den, stigande upplysningen
och våra fysiologer hafva uttömt detta ord, såsom helt
och hållet oegentligt, vi hafva icke mera några
»nycker», vi hafva endast »outredda föreställningar»,
»omedvetna sensationer», och vi hafva sannerligen skäl att
välsigna naturfilosofien, éom vältrat många svåra
beskyllningar ifrån tanklösa qvinnors och ostyriga barns
hufvuden. .

Det var således icke af en nyck, utan af en
helt naturlig idéförbindelse som Otilia icke låtsade sig
märka förvexlingen.

Saken var den$ a£t hon ganska väl kände
brukspatronen såsom utomordentligt inbilsk och blaserad, en
lättsinnig gyckelmakare och en mycket högmodig herre.

Ofantligt rik, af god börd och med förnäma
slägtförbindelser, ovanligt begåfvad till utseende och
intelligens, hade han helt naturligt låtit besegra sig af den
under sådana förhållanden ganska stora frestelsen till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free