- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
414

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Prof.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

414

gräs; en vacker grön och yppig dal på östra sidan af,
de nakna, rödbruna eller svarta klipporna, som gingo
längs åt kusten. Kaffeborden voro dukade, fruarna
gjorde les honneurs som värdinnor, de unga flickorna
promenerade i flockar och herrarne öfverlade om det
lämpligaste stället att dansa på.

Kaptenen brände sig på kaffet, fann det
afskyvärdt och i högsta grad ohelsosamt och svepte
slutligen sin plaid om hufvudet för att, som han sade, slippa
höra »det tanklösa pratet och den dåliga musiken».

— Tycker ni icke att en resa eller en badsejour
är ett oändligt trefligt sätt att befordra den moderna
jemlikhetsprincipen? — sade brukspatronen och lutade
sig ned till Otilia, som han oupphörligt följt.

— Nej, hvarför det? . . . jag förstår er icke —
svarade hon likgiltigt.

— Jo, se bara den gamle generalen der; en rätt
sträng och bister herre, skall jag säga er, då han är
ibland sina officerare och för hvilken alla buga i hans
hemort; nu glömmer han, eller lägger å sido sin rang
och skakar helt kamratlikt hand med den lille
studenten och serverar kaffe åt ett fruntimmer, som han
under andra förhållanden kanske icke ens skulle helsa
på ... Och den der unga damen, hon sjunger litet
och är derför här rätt mycket uppburen, men hennes
talang har aldrig förr gjort sig gällande och hennes
person ännu mindre . . .

— Ingen är profet i sitt eget land, som ni vet —
svarade Otilia leende.

— Nej, men å andra sidan försvinner här äfven
den nimbus, som namn och samhällsställning ofta skänka
oss i hemorten, och vi få helt enkelt gälla hvad vi
kunna genom våra egna naturliga egenskaper.’

— Ah, inbilla er icke något dylikt; hvar och en
af oss har utan tvifvel, till vår fördel eller skada,
någon liten falsk belysning i de andras ögon, derom är
jag öfvertygad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free