Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
Han hade helt nyss tänkt om Otilia, »jag skulle
kunna älska denna förtjusande qvinna, om hon icke
vore gift», och nu, då han fick veta, att hon verkligen
icke var det, blef han nästan förtretad på henne och
tyckte, att hon helt och hållet narrat hans tycke och.
missledt hans omdöme. i
Det var då detta hon mente nyss . . . hon hade
hela tiden mystifierat honom, tänkte han, och glömde
äldeles att han mystifierat sig sjelf.
När skola männen upphöra att tro sig behöfva
vara på sin vakt emot qvinnorna och verkligen icke
behöfva det? Troligen icke förr, än både män och
qvinnor få tillräcklig aktning för sig sjelfva, och
således för hvarandra; men när inträffar väl detta?
Brukspatronen stödde sig, helt eäsäm och dyster,
med ryggen mot en trädstam och betraktade Otilia,
«oin dansade framför honom på gräsplanen.
Han fann henne vackrare än någonsin. Hur mjuk
och smidig var icke hennes växt, hur hvit och ren
hennes panna, hvaröfver det krusiga, bruna håret iblt,
hur rund och rosig hennes kind, hur godt och
barnsligt hennes leende, som stundom fick ett drag af
godmodig satir, då hon lyssnade till studentens prat, hvaraf hon
syntes lika mycket, eller lika litet intresserad, som af
Mk&^get. Med hvilken sorglös grace hon böjde sig i
lanciéren for den tjocka, skalliga kamrern; ingenting af
detta onämnbara öfvermod, denna tillgjorda likgiltighet,
som är så vanlig för mycket vackra och af smicker
och nöjen bortskämda flickor.
Ja, hon var i sanning mycket intagande, och han
genomgick nu i tankarna med en viss förargelse, allt
hvad han sjelf hade sagt, under förutsättning att hon
var gift*, hans dumma och egenkära skämt och hennes
alvarliga svar, att hon åtminstone kände en ung qvinna,
på hvilken hvarken hans namn eller rikedom gjorde
Mgöt intryck. Hvem denna var, det visste han na
och han kunde knapt betvifla hennes ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
