- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
428

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Prof.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

428

faran, ty knapt ett par alnar ifrån henne på andra
sidan om stenarne der hon satt, vid öppningen till
grottan, stod helt lugnt och stilla, som om han stått
der hela dagen, just den hon trodde sig spionera på,
den misstänkte brukspatronen med den förrädiska,
spräckliga halmhatten på hufvudet.

— Ah! — utropade Otilia, rodnande af
sinnesrörelse, och utan att komma sig för med att röra sig
ur fläcken. — Der står ni, ni som . . . som ...

— Ja — inföll brukspatronen, parodierande
hennes förvåning och äfven hållande sig orörlig — ja,
här står jag och är nog indiskret att betrakta er allt
sedan ni kom hit ... Det har i sanning varit ett
psykologiskt studium att observera hur intagen ni var
af den der lilla romantiska hyddan der nere. Edra
ögon sade så tydligt, som om edra läppar uttalat
orden: »en koja och ett hjerta.))

Hans röst och hans min voro så bittra och
försmädliga, att Otilia, bleknade af harm och glömsk af
all granlagenhet och försigtighet, utbrast:

— Om jag verkligen tänkte hvad ni säger, så
borde det icke ha förundrat er, som troligen bäst vet
hvilket hjerta ni nyss lemnat qvar i kojan.

— Hvad menar ni? -— svarade brukspatronen
förvånad och tog ett steg fram till henne,

— Ingenting, jag förmodar blott, att då ni så
länge suttit här i stilla betraktelser, ni säkert gjort
edra tankar till mina ... Ah! akta er, ni stöter emot
buskarne; om ni ännu en gång tappar er hatt, så
skulle ni kunna förlora den på älvar ; det är icke så
lugnt här uppe, som* der nere i den fridfulla kojan . . .

Brukspatronen såg på henne, som om han trott
henne tala i sömnen, men i detsamma hördes ett svagt,
gnisslande ljud och båda två sågo dörren dernere helt
sakta och försigtigt öppnas och en person komma ut
derigenom. Han hade på hufvudet en likadan hatt som
brukspatronen och var föröfrigt mycket lätt att igen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free