- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
432

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Prof.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

432

— Ett år! Ett helt år! Hvartill skall detta tjena?
Otilia, du är hård ... jag kan icke uthärda dermed.

— Hur skulle du då kunna uthärda att älska
mig för hela lifvet ...

— Men besinna dig, det är ju icke detsamma.
Hvad väntar du på?

— Jag väntar att bli öfvertygad om verkligheten
af din kärlek.

— Hur skall jag kunna öfvertyga dig derom?

— Genom din trohet. Genom att ett år
härefter upprepa hvad du nu sagt ...

— Sådan liten nyckfull varelse! Men du älskar
mig, och jag får underkasta mig din vilja.

— Ja, Wolmar, du vet att jag älskar dig och
du skall finna mig beredd att med glädje bli din hu*
stru, men till dess s,kola vi icke se hvarandra ... Du
reser i morgon härifrån, jag vill att du skall känna
dig fullkomligt fri och utan någon förbindelse att
uppfylla, tills du ett år härefter eger rätt att uppsöka din
brud, om ditt tänkesätt och dina känslor då icke
for-ändrats.

— Du älskar mig icke så, som jag älskar dig,
Otilia, du skulle då icke kunna tänka och tala på
detta sätt — sade Wolmar knotande.

— Nej, jag tror du har rätt; och just derför
önskar jag mera öfverensstämmelse i våra känslor
innan vi oåterkalleligt förena oss för lifvet.

Brukspatronen tänkte inom sig, att Otilia var *
något romanesk, men väl i alla händelser skulle
förmås att afkorta hans pröfvotid, och suckande, men
lycklig, ledsagade han henne tillbaka till danssaten.

Vid dörren kom löjtnant Freij emot dem; han
hade bjudit upp Otilia och förde nu bort henne till
en frangaise; brukspatronen måste bugande draga sig
tillbaka.

Han hade icke lust att dansa och stälde sig vid
en pelare bredvid dörren för att med ögonen följa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free