Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
Ett helt år hade förgått och dertill än&ti äågra
månader.
Det var i december, kallt, mörkt, och ruskigt.
Regn och snöslask piskade emot rutorna i en stor
isä-long, der allt vittnade om rikedom och lyx, men
ingenting om trefnad.
De vackra moderna möblerna voro af svart
päronträ, klädda med djupblått siden, gardiner och
dörrförhängen af samma färg med orangefärgade snören och
toffsar; dyrbara speglar och taflor, en mjuk och
präktig matta och en stor, vacker lampa, hvars skarpa
sken genom den slipade glaskupan utan någon
mildring upplyste hela rummet på ett hårdt och
utmanande sätt.
Icke en blomma, en pall, en bok^ ett broderi
eller en arbetskorg, som talade om huslighet och qvinlig
vård; man skulle der inne nästan kunnat tro sig vara
på ett af dessa oförlikneliga »första klassens hotelto,
hvari man inträder med en så beläten min och som
man lemnar med så mycken förnöjelse.
Den trötthet, tomhet och ledsnad, som ett sådant
ställe ingifver, tycktes också afspeglas på det bleka
ansigtet af egaren, brukspatron Wolmar von T., som
helt ensam sitter i en hvilstol framför kaminen, på
hvars blanka messingsgaller han lagt sina fötter.
Han gäspar helt högljudt och ogeneradt gång
efter annan, stiger slutligen upp och tittar ut genom
fönsterrutan, mumlar någonting om 2>ett gement väder^
går fram till pianot och slår några ackord, hvars
toner låta honom spritta till med ovilja, likasom han,
icke hade väntat att tangenterna skulle gifva något
ljud, drar upp sin klocka och beskådar den med
tankspridd blick, jemför den med . den förgylda pendylen
och gäspar ännu en gång på ett verkligt nervretande
sätt.
Af alla lifvets många obehag fins kanske
ingenting så outhärdligt som att känna sig innesluten un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
