- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
446

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Prof.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446

som du säger; att bryta ett ben är väl i allmänhet
icke så farligt.

— Se här, läs hennes eget bref . . . det första
och sista jag fått af henne! — Han öppnade sin
plånbok och framtog derur ett hopviket papper, som varit
så många gånger läst och omläst, att kanterna voro
uppnötta.

Den hand, hvarmed han räckte henne det, darrade
så häftigt som om han haft frossan, och han vände
sig bort medan friherrinnan öppnade den
olycksbrin-gande skrifvelsen, hvilken innehöll följande:
»Wolmar!

Tvärt emot vår öfverenskommelse skrifver jag nu
till dig för att med bedröfvadt hjerta berätta dig den
stora olycka som korsat’ alla våra framtidsplaner.
Strax efter sedan du rest och lemnat badorten råkade
jag att vid en utfärd skada min fot, och ehuru det
att börja med icke syntes vara farligt, blef det
tyvärr efter hemkomsten så förvärradt, att en
ampu-tation blef nödvändig och — jag går nu på träben.
Det är förfärligt, men jag har numera ingen vidare
plåga deraf och söker att med tålamod och
undergifvenhet bära mitt hårda öde . . . Naturligtvis
återtager jag med smärta det löfte jag gaf dig. Jag
älskar dig alltför högt för att vilja hafva endast en
möjlig pligtkänsla såsom orsak till vår förening under
nuvarande förhållanden; men jag skall alltid i mitt
hjerta bevara minnet af din ömhet såsom min högsta
försvunna lycka, och jag är öfvertygad att äfven du
med vänskap vill påminna dig din tillgifna och
trofasta Otilia.»

Friherrinnan hade slutat brefvet; hon vände det
tyst på alla sidor, likasom hon väntat att finna ännu
något mer; läste om det återigen och behöll det öppet
framför sig i flere minuter, innan hon slutligen
hopvek och lemnade det tillbaka åt sonen, som med
bortvända ögon mottog och förvarade det, utan att observera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free