- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
474

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Gunila-dagen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

474

nyss haft sin spellektion. Denna var nu slut, och den
unga flickan hade gått för att påtaga sina. ytterkläder,
men då löjtnanten hunnit ungefär midt på golfvet i
salongen, som endast svagt var upplyst af ett enda
ljus i kronan, och der håns steg på mattan voro
nästan ohörbara, såg han att herr Mazzari ännu Var
qvar i kabinettet tillsammans med Abigail.

De tycktes vara inbegripna i ett tyst och
förtroligt samtal och voro båda vända ifrån honom, så att
han icke kunde se deras ansigten och icke heller märkte,
att det var ett nothäfte de granskade för Yrsas räkning.

Helge hade omedvetet stannat orörlig,
musikläraren stoppade noterna innanför sin rock, bugade sig för
jÖbigail och gick ut i matsalen. Hon följde honom
och ett par sekunder derefter, då äfven Helge utkom,
var AbigaiL försvunnen, men herr Mazzari, hvilken
mött den resklädda kammarrådinnan i dörren, hade
stannat för att helsa på henne, då hon i förbigående sagt
honom några ord om Yrsas flit och framsteg.

Nu bugade han sig ännu en gång till afsked och
i samma ögonblick föll någonting på golfvet framför
hans fötter j han tycktes hafva märkt det, ty han
tillknäppte genast och mera omsorgsfullt sin rock, men
lemnade ’ likväl rummet utan att upptaga det tappade.

Helge bleknade och närmade sig hastigt ett par
steg; han hade strax uppfattat hvad det var som
Mazzari förlorat.

Det var några friska, ljusröda rosenblad, som
lyste på det mörka parkettgolfvet.

Kammarrådinnans skarpa ögon hade också sett
de fallna bladen och mor och son vexlade hastigt en
sådan der skygg och aldeles ofrivillig blick, hvarmed
den ena mot sin vilja ertappar den andra.

Intet ord vexlades. Yrsa, insvept i sin kappa
och med bahytt öfver hufvudet, inkom i detsamma,
man gick utför trappan och ett par minuter derefter
rullade vagnen bort med familjen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free