- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
502

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Militärbalen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

502

»Och jag bryr mig alls icke om att tänka på, hvarför
det är så förtjusande^, jag k&n&er endast, att det så;
är, och jag fattar icke huru åu3 som är uppfödd och
van dervid, kan tala och tänka så, som du gör.B .•«

»Ja, det är kanhända besynnerligt, men jag tröi»,
att det kommer just deraf, att jag ständigt sett det
omkring mig, och på samma gång lärt mig att tänka
deröfver, och gifva1 dét endast sitt rätta värde.> ’

»O, men detta värde är omätljgt! . . . Det är Båf
fruktansvärdt stort, att man, för att kunna lefva det
förutan, aldrig bör ega en aning derom.»

Hillevid ryckte, till, och kände sig illa till mods
vid den lidelsefulla tonen af. Susannas röst, men hon
sVaräde småleende:

D^ådan öfverdrifven och romanesk liten toka du *
är! . . . Den här balen har verkat en riktig
öfverretning hos dig . . . När du kommer hem och din
fästman fått ett pastorat, så tänker du icke så . . .Ah,
men se, der ligger ju ett bref på mitt skrifbord!»
afbröt Hillevid och steg upp ifrån soffan.

»Det är från Leontine . . . Låt se hvad hön skrif-:
ver ... Hennes tant är rest, hon kommer, i morgon
qväll > ■.-.. Ah, det var ju#t nfitt aeh jemt för dig, att
få spela hennes roll för en enda qväll, ty detta gjorde
du verkligen för flera,af de unga herrarna», tillade
Hillevid muntert. »Max tog aldeles för gifvet, att
du var den rika landsortsfröken, han meddelade sin
öfvertygelse åt andra och han fick icke reda på sitt
misstag förr, än just då vi gingo utför trappan och
skulle fara hem . . . Det var för löjligt, att se hans,
och ännu mera grefve Launburgs förvåning! > , Jag slår
vad, att om de kunde göra sig oberoende af den
välsignade rikedomens nimbus, så skulle kanske icke den
verkliga Leontine vinna på jemförelsen . > .»

»Men det kunna de icke . . .och jag undrar
icke alls derpå», sade Susanna med denaa fattigdomens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free