Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Militärbalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Max, hvem var detta fruntimmer? Känner du
henne icke?» utropade den unga frun, öfverraskad och
lutande sig fram emot sin man.
»Nej, jag gaf icke akt på henne, men herrn, som
satt bredvid, var grefve Wolmar Launburg»,
svarade Max likgiltigt.
»Det var besynnerligt! ...» mumlade Hillevid långsamt
och tillade genast, vänd till fröken Leontine, som
nästan tycktes hafva insomnat:
»Jag har aldeles glömt att fråga dig efter Susanna
Pilqvist ... är hon gift ännu?»
»Det vet jag icke», svarade Leontine lakoniskt
och med matt röst.
»Huru kommer det till? Är hon då icke hemma
hos sin far mera?»
»Nej, hon reste tillbaka hit till Stockholm, strax
efter det hon kom hem härifrån i våras ett år sedan;
hon skulle blifva bodmamsell hos sin moster.»
»Och du har icke sedan hört af henne?»
»Nej, icke det minsta.»
»Skulle det verkligen hafva varit hon! ... Stackars
Susanna, hon hade då rätt ... hon kunde icke
glömma militärbalen ...», hviskade Hillevid helt tyst
och med en så liflig känsla af oro och ånger öfver
sin obetänksamma välvilja, att tårarna framträngde i
hennes ögon.
———♦———
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
