Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Borta och hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
på gatan klockan half tio på qvällen, klädd som en
piga och bärande ett bylte med tvättkläder i famnen.»
»Kära barnv det skall du icke bry dig om»,
inföll Margaretha leende. »Jag kunde aldrig tro, att min
elegante bror skulle få se mig ... Jag hade litet att stryka
och det drog jat längre, än jag förmodade . . .
Strykningen är så dyr och jag hade så god tid i qväll,
medan du var borta.»
»O, Margaretha, om, pappa kunde se dig gå på
detta sätt v. . han som var så stolt, så noga.»
»Och så fördomsfull», inföll Margaretha sorgset.
»Om han hade varit mindre stolt och mera praktisk,
så hade hvarken du eller jag varit i den belägenhet,
vi nu äro, men Gud bevare mig från att klandra
honom, stackars älskade och ståtlige far! Han var ett
barn af sin tid och vi ... vi hafva lyckligtvis fått
kraft och förmåga att rätta oss efter omständigheterna.»
»Men vi bära hans namn och måste hafva
aktning derför.»
»Det är sant, men lyckligtvis förstår xnsji nu att
visa aktning på ett bättre sätt än förr . ., ... man blygs
icke längre för fattigdom och ärligt arbete . . , Hur
mycket det än kostar oss, skall verlden likväl aldrig se
dig, min älskade, annat än så, som det anstår en officer
och adelsman.»
»Men du ... arma, kära syster, som har älskat
och vårdat och arbetat for mig, allt sedan jag var
barn, och som nu sjelf går ut, för att stryka mina
manschetter, och sedan sitter uppe hela natten för att
hinna rätta den der luntan med krior och
themaböc-ker», sade Wathier pekande på en hop skolböcker
som lågo bredvid på ett bord, och vändande sig bort
för att dölja fuktigheten i sina ögon.
»Beklaga mig icke för den högsta lycka, jag eger»,
inföll Margaretha småleende, och med en skämtsam
ton; »jag var både ful, fattig och för mycket stolt
och sjelfständig, att vilja gifta mig endast för att blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
