Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Borta och hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
jag känner mig sjelf särdeles missmodig och nedstämd
i dag . . . Det är aldeles, som när jag vid Carlberg
hade ’rullat’ i en vigtig examen ... allt är så grått
och tungt och dystert», sade löjthanten, kastade sig,
så lång han var, ned på mattan vid systerns fötter och
lade hufvudet emot hennes knä, såsom han brukade
göra, då han var barn och någon letfeamhet händt
honom i skolari.
Hon böjde sig ned öfver honom och hviskade
sakta och ömt, under det hon höll hans hand i sin:
»Jag förstår dig mycket väl, min stackar^ äl*
skade bror ... det är sorgen i ditt hjerta öfver en
af lifvets illusioner, som är stadd på flykt . . . Det
måste så vara, förr eller senare skulle det ju ske;
... all min kärlek och erfarenhet kunna icke rädda
dig derifrån . . . och icke ens rikedom och den
fördelaktigaste ställning i verlden skulle kunna hindra
det: . . .» ! ’■• -i’’ ■;:■••■ ■ ’ ■• ■•»•■••; ■■■ •.’■
»Ah, Margaretha, säg icke det . . . vore jag rik
så ...»
»Så skulle det likväl kunna hända^ att Adelina
gifte sig med en, som vore ännu rikare ... och
hvilken förlust gjorde du i sjelfva verket dervid ? . ^ *
Ingen annan, än den af din egen illusion, liksom nu*»
»Men om hon älskade mig . . .?» ■■*••■■ :
»Då skulle kanske af illusionen blifva en sträf
och tarflig verklighet, i stället att den nu flyr som
en grann och vingad Qäril, bibehållande all sin
fägring i ditt minne.» *
»Du är grynig Margaretha . . . och du är äfven
skeptisk och orättvis ...» ;
»Kanhända . . . för mig finnes ingen annan sann
och oegennyttig kärlek än den, som omfattar alla, och
den sublima och lugnande känslan deraf ville jag
ingifva äfven dig ... Jag ville, att du kunde låta din
kärlek till Adeliöa ’falla som en tår i hafvet,
menniskoslägtets lefvande haf, som Max Muller säger.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
