Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tycka synd om människorna; så där, rent
objektivt, — allmänmänskligt! De har så mycket, som de
brottas med och lider af, — hemligt och öppet. De
flesta är så defekta!
Harry Bille (sträcker på sig): Nåja, — det
finns ju gudskelof undantag!
Erik Wendt: Hvarför skulle man neka dem sitt
medlidande? — Och ju klarare man inser deras
ofullkomlighet, dess flera förmildrande omständigheter finner
man vid nästan alla deras omtvistade handlingar.
Harry Bille (djupt allvarlig): Hör du, går du
opp tidigt om morgnarna och studerar de där sakerna,
efter du är så på det klara med världens synder och
syndare?
Erik Wendt (småleende): Långt där ifrån!
Mina tankar brukar vara på helt annat håll. Men, —
jag vet inte; — det kom för mig så starkt nu i kväll,
när ni talade om den där ledsamma Gullnerska affären.
Jag såg för mig fru Gullners lilla jagade, liksom
utslitna ansikte! Jag umgicks mycket hos dem, innan
jag gifte mig! — Det gör mig verkligen mycket ondt
om henne. Hon har säkert haft det svårt — med
honom! Jag känner honom! . . .
Maud (raskt): Ja, det förstås, men nog kunde
hon i alla fall . . . . .
Erik Wendt (afbryter. Som för sig själf): Fast
de hade varit bäst, om hon själf haft mod att berätta
det! — Inte låtit honom få veta det i andra hand!
Harry, Maud, Sally, Gabriel: Att hon
varit honom otrogen?
Erik Wendt (lugnt): Ja! (Harry, Maud,
Gabriel och Erland skratta).
Harry Bille (skrattar): Nej, vet du, — du är
omöjlig.
Erik Wendt (lugnt): Då hade han måst
förlåta henne! Hade hon bara gjort det! Det hade
varit stort — manligt handladt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
