Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maria (utan att akta på honom): Också hon
begär att få lefva innan hon dör! — Och då räcker hon
famnen efter något att fylla den med. (Lugnt.) Det
måste vara så. Och för oss kvinnor, finns det bara
ett enda! — Kärleken! Jag tror, att om en kvinna
påstår något annat, är det själfbedrägeri! — Allt annat
är surrogat!
Erik: En mycket lättvindig ursäkt för att bedra’
sin man och lefva det lif i lögn, som du . . . . . .
Maria: Jag har inte behöft ljuga! Jag har
lefvat mitt lif i tysthet, alldeles som — innan! — Du han
inte gett akt på mig! Du var allt för upptagen af dig
själf och ditt! Och har jag inte gett dig det samma,
som jag gaf dig — förut; — — fyllt den obetydliga plats
i din tillvaro, som jag hela tiden fyllt? Jag hade så
mycket — — mycket mer att ge! Men — du behöfde det
inte, — frågade inte efter det, och då (saktare) — gaf
jag det — — till en annan! Du märkte det inte ens, du
saknade det inte, för det var något du själf aldrig brytt
dig om att äga! . . . .
Erik (doft): Jag fattar det inte! . . . . Du! Som
jag trodde så lugn och stilla och ren som snön! —
(Häftigt.) Men, du är likadan som alla de andra! (Tätt
inpå henne.) Å! Jag känner mig så stark och kränkt,
när jag står här och ser ner på dig och ser hur liten
och svag du är! — — — Jag skulle kunna krossa dig!
— — Smula dig! . . . . (Knyter händerna).
Maria (lugnt. Ser honom i ögonen): Gör det!
— Jag vet, att du har rätt till det! Jag är inte rädd!
Erik (utom sig): Om du kastade dig här inför
mig i ånger, om du grät och bad om tillgift, som man
kan vänta af en kvinna, — men . . . . . .
Maria (lugnt, enkelt): Man kan inte be om
tillgift för det man inte kan ångra!
Erik (mellan tänderna): Du har den fräckheten
att inte ångra! — — Du till och med ler! . . . . . Du
vågar le!
Maria (lugnt. Sorgset): Log jag? — Jag visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
