Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig! — Böja dig till jorden! Men jag — kan inte! Du
är hård, Maria!
Maria (stilla; djupt allvarlig): Hård? — Nej;
jag är mjuk som vax! Men skulle du inte förakta mig
ännu mer än du redan gör, om jag nu af rädsla
skulle nedsätta och förneka den känsla, som fyllt mig så
helt, att jag gärna riskerat allt för den! Skulle du tåla
det af en man? Hos honom skulle en sådan handling
kallas lumpen!
Erik (kastar sig ned i en stol och döljer
ansiktet i händerna. Paus. Maria står borta mot
tamburdörren, lugn, som i afvaktan på sitt öde): Jag fattar
ingenting mera! . . . . Det är som om jag grep i tomma
luften! Jag får inget stöd . . . . .
Det är du som bör straffas, — men det är, som
om mina ord inte nådde dig! De studsar tillbaka till
mig själf. (Ser upp. Doft.)
Du är så liten, — bara en kvinna, och ändå . . . .
så oåtkomlig — så stark! . . . Jag förstår det inte . . . .!
Maria (sakta. Mildt): Det är inte jag, som är
stark! Det är den makt jag bär inom mig, och som
har hjälpt mig att lefva; — men som du inte tror på!
Erik (ser på henne): Det är som om jag aldrig
hade sett ditt ansikte förr! Nej, nej, — — inte så som
i afton! Och ändå! . . . . .
(Reser sig mödosamt). —
Jag borde straffa dig, säger jag! — (Starkt, liksom
öfvertygande.) Du är den brottsliga! Jag är den
förorättade! Men — jag vet inte . . . i stället käns det
som om jag själf blifvit straffad . . . för ett hemligt
brott; — något, som aldrig kan göras godt igen! . . . . .
(Tungt.) Det är som om jag skulle vilja kalla mitt lif
tillbaka, — och be det om förlåtelse, . . . . för att jag inte
mäktat lefva . . . och förstå! . . . . . (Han sjunker åter ned
i stolen).
Maria (mildt): Ja . . . . förstå! (Paus. Maria går
mot entrédörren.) Farväl Erik!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
