Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tala, öppnade munnen men slöt till den igen. Aldrig
förut i hela mitt liv hadc jag tiggt någon om föda.
Min förvirring var ytterligt pinsam. Jag skämdes så
förskräckligt. Jag, som i verkligheten betraktade
tiggeri som en behaglig och munter sysselsättning,
förvandlade mig i ett nu till en sannskyldig anhängare
av »det passande», utrustad med all upptänklig
borgerlig moral. Ingenting annat än gnagande
hungerkval kunde förmå 111ig till någonting så lågt och ofint
som att tigga om mat. Och jag bjöd till att låta mitt
ansikte uttrycka all den pinande oro som måste
finnas hos en intelligent och utsvulten yngling, ovan vid
allt tiggeri.
»Ni är hungrig, stackars gosse», sade I1011.
Jag hadc fått henne att tala först.
Jag nickade och sväljde ett par gånger.
»Det är första gången jag — jag begär...»
stammade jag.
»Kom in!» Ilon öppnade dörren på vid gavel. »Vi
ka redan ätit, men det brinner ännu i spiscln, och jag
kan laga till något åt er.»
H011 betraktade mig forskande, sedan hon hadc fått
mig in i ljusskenet.
»Jag önskar att min egen gosse vore så frisk och
stark som ni», sade hon. »Men det är han inte. Han
faller ibland. Just i eftermiddag liar han fallit och
gjort sig illa, stackare.»
Hon smekte lionom med rösten. I hennes tonfall
låg en obeskrivlig modersömhet, som jag längtade alt
få del av. Jag såg på lionom. Han satt på andra
sidan om bordel, blek och spinkig, med huvudet
inlindat i ett bandage. Han rörde sig icke, men lians
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
