- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
52

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det var icke straffet för den ursprungliga förbrytelsen,
utan för den förbrytelse han begått genom att springa
sin väg. Och vad det beträffar, handlade bandets
hövding endast så som det högt prisade samhälle vari han
levde. Vi straffa våra brottslingar, och om de rymma
sin väg, hämta vi dem tillbaka och straffa dem ännu
hårdare.

Rakt fram mot hövdingen kom gossen gående, och
han stannade på lagom avstånd för att piskan skulle
ha svängrum. Med ett skarpt vinande ljud susade den
genom luften, och jag for ovillkorligt upp i
förskräckelse, då jag hörde hur tungt slaget föll. Det magra
lilla benet var så förfärligt magert och litet. Huden
blev alldeles vit där pisksnärten hade träffat, och på
detta vita svällde upp en tjock valk, utmed vilken små
röda bloddroppar tillrade fram där huden gått sönder.
Piskan svängdes på nytt och gossen skälvde i hela sin
kropp under väntan på att slaget skulle falla, men han
rörde sig icke. Hans vilja hade fått övertaget. En ny
valk svällde upp och en tredje. Men han skrek först
vid den fjärde. Nu förmådde han icke heller stå stilla
längre, utan hoppade och skrek i sin ångest för varje
nytt slag. Men han bjöd icke till att springa sin väg.
Om han under sina ofrivilliga luftsprång råkade
komma utanför piskans räckhåll, tog han ett hopp tillbaka
igen. Och sedan allt var över — ett dussin piskslag —
gick han snyftande och jämrande bort till vagnarna.

Hövdingen stod kvar och väntade. Så kom den
andra gossen ut från trädet. Men han gick icke rakt fram
som den förste. Han kom som en krypande hund, han
fick små anfall av förskräckelse som förmådde honom
att vända sig om och vilja springa sin väg. Men han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljvagabond/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free