- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
107

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tröttnat på sin enslighet, och vi tillbragte dagen
tillsammans, skaffade oss middagsmat och försökte på
eftermiddagen »hugga» samma godståg. Men han blev
nedvräkt och jag kom ensam med — dock endast för
att bli vräkt på ett ställe mitt ute i ödemarken, tjugu
mil från Reno.

Bland alla ödsliga stationer i världen var nog den
där jag blev vräkt den värsta. Det var en s. k.
signalstation och bestod av ett skjul, som på måfå
blivit uppfört mitt ibland sand och salviebuskar. Det
blåste kallt, natten var i antågande och den ensamme
telegrafisten på platsen var tydligen rädd för mig. Jag
visste att jag aldrig skulle kunna förmå honom att ge
mig vare sig mat eller logi. Därför att han så tydligt
visade sin rädsla, trodde jag honom ej då han sade
att tågen österut aldrig stannade där. Jag hade ju
för övrigt nyss blivit vräkt från ett dylikt tåg som
stannat där för fem minuter sedan. Men han
försäkrade att detta tåg hade stannat på grund av särskild
order, och att det kunde gå ett helt år innan ett tåg
stannade där på nytt av samma anledning. Han
upplyste mig om att Wadsworth låg bara tolv å femton
mil därifrån, och att jag skulle göra klokast om jag
begåve mig dit så fort som möjligt. Jag föredrog
emellertid att vänta och hadc det nöjet att se två
godståg passera västerut utan att stanna. Likaså ett
som gick österut. Jag undrade om svensken var med
på det sista. Och nu hade jag ingenting annat att
göra än att ge mig av på egna fötter till Wadsworth,
vilket jag också gjorde till stor lättnad för
telegrafisten. Han har emellertid mycket att vara mig tacksam
för, ty jag underlät att mörda honom och bränna upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljvagabond/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free