- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
166

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han upptäckte oss och betraktade oss. Jag var
beredd på att få höra honom svära och ryta det
sedvanliga: »Ut med er, förbannade drumlar!» men i stället

drog han tillbaka lyktan och stängde dörren med
ytterlig varsamhet. Det slog mig genast som någonting
ovanligt och misstänkt. Jag lyssnade och hörde honom
försiktigt lägga på haken utanför. Nu kunde dörren
icke öppnas inifrån. Flykt åt den sidan var omöjlig.
Det dugde inte. Jag väntade ett par sekunder innan
jag smög mig till dörren på vänstra sidan och prövade
den. Ännu var den icke stängd. Jag öppnade,
hoppade ner på marken och stängde dörren efter mig,
varpå jag gick över buffertarna till motsatta sidan av
tåget, öppnade den dörren som bromsaren hadc lagt
haken på, gick in och stängde efter mig. Nu voro bägge
utgångarna tillgängliga. Amatören sov.

Tåget sattes i gång och vi komrno till nästa hållplats.
Jag hörde steg utanför och så öppnades dörren till
vänster med buller och bång. Amatören vaknade, och jag
låtsade också vakna just då. Vi satte oss upp och
stirrade på bromsaren och hans lykta. Han förspillde
ingen tid, utan började genast tala om affärer.

»Jag vill ha tre dollars», sade han.

Vi stego upp och gingo närmare för alt tala om saken.
Vi uttryckte vår absoluta och innerligt goda vilja att ge
honom dessa tre dollars, men vi måste på samma gång
beklaga att vårt utblottade tillstånd tvingade oss alt
lämna denna vår varma önskan ouppfylld. Bromsaren
trodde oss inte. Han underhandlade. Han skulle nöja
sig med två dollars. Vi beklagade att vi voro alldeles
utfattiga. Nu sade han oss obehagligheter, kallade oss
en mängd fula saker och visade oss rakt ner i det röd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljvagabond/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free