Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke fick något mer. Då gick han hemåt på
sviktande ben. Men på hemvägen filosoferade
han över livet, förbannade sin tillvaro, men han
välsignade brännvinet som kunde framkalla en
gnista glädje i hans livs glädjetomhet.
Simon dödade så småningom varje hopp
hos sig själv. Var det någon som försökte ingiva
honom tron på livet så slog han undan det med
bägge händerna.
— Nej, för mig finns intet hopp, sade han då
med övertygelse och så hostade han och spottade
blod för att riktigt stryka under att för honom
intet hopp fanns.
— Men gå till en läkare, sade man då till
honom, så kan han väl göra något för dig.
— En läkare, skrattade Simon försmädligt.
En läkare, vad kan en sådan göra? Ingenting,
platt ingenting. Säger att jag skall äta biffstek.
Vem har råd att äta så’nt? Inte en så’n proletär
som jag inte. Nej då, för mej finns intet hopp.
Nej då! Jag ska dö, och det är nog så gott det.
Så försökte Simon döda tron på livet, men
hur han än bar sig åt, gick han dock och bar
på en gnista hopp om att han nog på ett eller
annat sätt skulle bliva frisk igen, och få sina
krafter åter. Men det ville han inte tala om,
utan bar det för sig själv, som en dyrbar
hemlighet som endast skulle fram då tiden var inne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
