Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det sa’ klack i Sven, och han kände en
brännande sveda i vänstra brösthalvan.
Nu förstod han vad hon menade. Han hade
hört många rykten om att Marias mor hade
en bagare som besökte henne om nätterna då
hennes man var borta. Men det hade alla
människor tyckt vara orätt, och det tyckte även Sven,
fast han icke begrep så mycket.
— Det var orätt att ha en Rudolf, sade
därför Sven och plutade ut med underläppen.
— Du är dum, sade Maria och ville gå sin
väg.
Då blev Sven ledsen och fick tårar i ögonen.
— Lipmåns, sade då Maria och härmade
honom.
Då blev Sven arg och grep tag i hennes
hår och började dra i det.
— Ska du nu också gå till Rudolf? sade
Sven och kände sig starkare.
— Släpp mej, sade Maria, och blev rädd.
— Nej, jag släpper inte förr än du lovar
att inte gå till Rudolf, svarade Sven och drog
henne hårdare i håret.
Maria försökte spjärna emot en stund och
vred och vände på sig för att komma loss, men
som Svens tag var stadigt, så kom Maria snart
underfund med att det var bäst att lova lyda.
— Jag ska inte gå till Rudolf, sade hon,
och började gråta.
Då trodde Sven henne och släppte taget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
