Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordskalf, såsom till exempel vid frälsarens död och vid hans
uppståndelse, och då enligt Apostlagern. 4:31 huset, der
upostalarne höllo bön, rördes. Häraf må dock ej den slutsatsen
dragas, att yttre naturhändelser, efter Læstadii uppfattning af
förhållandet, ovilkorligen hörde till förnimmelsen af den
undfångna nåden eller stodo i ett oupplösligt samband dermed.
Ty hvad han kallade nådemärke var uteslutande någonting,
som tilldrog sig inom menniskans hjerta, och som visserligen
kunde vara förenadt med märkliga yttre företeelser, men icke
behöfde vara det. Han säger sjelf: »Ett nådemärke är ett
stort under i nådens rike. Den känbara försoningen med Gud
hörer till den stora hemligheten, hvilken alla rätta kristna
fått erfara och känna; och äfven Luther har fått erfara dessa
nådemärken, då den lefvande tron tändes, hvarigenom dörren
till himmelen öppnades för honom, och just i detta ögonblick
kände han sig vara frälst ifrån döden och djefvulens våld.
Men nuvarande äkta lutheraner antaga icke dessa sensationes
internæ o. s. v.»
Dessa inre förnimmelser började snart vara åtföljda af
syner och besynnerliga yttringar af ett extatiskt tillstånd.
Den som först af Læstadius utur hans åhörarekrets framställes
såsom kommen i ett sådant tillstånd var pigan Sofia
Persdotter Nivo. Hon hade mikaelidagen 1848 med spänd
uppmärksamhet afhört predikan om den störste i himmelriket med
dess tvänne antitetiska underafdelningar: 1:o den störste är den
minste och 2:o den minste är den störste. Den med
egenrättfärdigheten arbetande, ehuru till bekymmer om sin frälsning
väckta qvinnan, som icke kunde tillerkänna sig den främsta
platsen i Guds rike, men icke heller ville intaga den lägsta,
kom i stort bryderi, då hon ville sammanfoga de i predikans
afdelningar innefattade antiteserna Hennes förnuft blef utan
allt fotfäste. Då hon kom hem, förlorade hon sansningen och
låg likasom afsvimnad under tvänne timmar, mycket röd i
ansigtet. »Man kunde icke förmärka, att hon andades; endast
då och då skiftade hon färg.» Under detta tillstånd hade hon
en syn, som hon, återkommen till sansning, omtalade för de
omkringstående. Det blefve för vidlyftigt att redogöra för
denna syn, sådan hon trodde sig hafva sett den. Vi vilja
endast nämna, att hon under sitt extatiska tillstånd tyckte sig
förd både till himmelen och helvetet, der de bilder, som mötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
