Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i en teologisk tidskrift för 1856 meddelat, att 1847 tre lappar
och lika många finnar kommit till Koutokeino för att predika
omvändelse. De insamlade penningar i ändamål att kunna
utsända trosbröder till omvändelseverkets bedrifvande. Der de
ej mötte en bestämd motvilja, «sökte de uppskrämma samvetet
genom att utmåla de fördömdas pina i helvetet. De förde med
sig skrifna predikningar (sannolikt af Læstadius), som en och
annan hade lärt att läsa. De åhörare, hvilka på uppmaning
förklarade, att de ansågo desse för Guds barn, alltså, berättigade
att predika, måste falla på knä och bedja Guds ande om
syndakännedom; derefter skulle de skrifta sina synder».
Skriftandet skedde i den læstadianska stilen. Den som fått
absolution sändes ut att predika, enär endast sådane «som fått
Anden, hvilken ransakar allt», kunde förklara Kristus. Efter att
hafva för någon tid lemnat församlingen, kommo de tillbaka om
vintern 1848, nu förvissade om delaktighet i Kristi rättfärdighet
och med fordringar på tydligare tecken både på syndaångern och
glädjen öfver syndernas förlåtelse. «Tecknen till glädjen skulle
vara skratt (?)[1] och dans, hoppande och springande». Dessa
tecken voro dock ännu svaga i Koutokeino, der denna utväxt
på den læstadianska lifsföreteelsen icke synes ifrån början hafva
funnit någon rätt trefnad. Emellertid var den rörelse, som
sålunda uppkom, af ett vida öfvervägande godt skaplynne. Pastor
Hvoslef säger, att man talade med hvarandra om
nödvändigheten att vakna ur syndens sömn; att antalet af dem, som lade
bort bränvinssupandet och rentjufnaden, ökades, och en
förändring till ett bättre syntes vilja inträda. Äfven biskop Juel,
hvilken sedermera riktade så häftiga angrepp emot Læstadius,
vitsordade i tvänne skrifvelser till kyrkodepartementet, att
rörelsen hade sin goda sida, ehuru han i den förra, af den 17 april
1850, såsom oss synes, något öfverdrifvet, tillskref den «en helt
och hållet exklusiv och derigenom rent af falsk lagisk karaktär».
I den senare skrifvelsen, af den 8 maj samma år, aflåten
sedan han hållit visitation på stället, säger han, att det blef
honom klart, det «Gud hade låtit sin Andes flägt fara öfver sitt
folk, och att en saliggörande omvändelse blifvit verkad, hvilken
så mäktigt upprörde sinnena och gaf sig tillkänna i de, som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
