Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f.ar» 1. vi laestadius.
och Inn hade liålht dem «i en agiterande anda, som gått ut ■ >
att väcka ähöiariies lätt hevekliga geinytlieii öller k&mlor».
Genom Lttstadii predikuiugai och verksamhet kunde sa mycket
mindre villon>> ningar ibland keutkinol.ippariic halva
uppkom-mit, som intet enda tecken dertill visade sig, da han i mais
1849 at II \ 11.ide Iran Karesuando till 1’ajala, sa framt biskop
Juel ej ville rakua all slags lifaktighet i religion tör villfarelse
Den religiösa känslans väckande ur dess slummer borde icke
kallas för upplietsniug till fanatism. Att den andliga lifaktighute»
lios en del af lapparne i Koutokeino urartat till villomeningar
och laiiatisin, kunde Læstadius icke hafva förvållat Om man
utgår Iran den lälska förutsättningen, att hvar och en, som i
gud mening börjar ett godt verk, hör också ansvara för lül]
rl n i oral, om dof goda verket genom främmande inverkan
urartar till ett ondt, sa kunde man genom en sådan förutsättning
snart bevi i, att Luther borde vari ansvarig för vederdöparne*
Messer, hvilken bevisningskonst hans fiender i ke underlato
att använda emot honom. Man kunde genom samma premiss
bevisa, att frälsaren var skulden till Judas ]skariots sjelfmord
Någ* n kunskap om villfarelserna ibland de norske lapparne hade
ej La-stadius erhållit, förr än han i mars manad 1852 genom
en skrifvelse från biskop Juel underrättades derom, och attha
icke kunde motverka det onda, inuan han erhöll kännedom doroiu,
var naturligt. Ltt sådant motverkande hade han försökt, då ban
vid nämde tid s i n anträffade i Karesuando med några al den
fanatiska sektens medlemmar. Men ban hade misslyckats. Förvirringen
i bi creppet hos dem var sa stor, att han icke kunde tala ett
lörnuttigt * rd med dem, och förtroendet till honom fans ej mer.
Det var da för mycket begärdt, att lian med ens skulle dämpa
villt :e| erna, Ini t som de medlemmar af sekten, som ban
träffade i Karesuando, icke voro donna* hufvu man, ehuru de voro
beslägtade med dessa. Nar härtill komme, att ban i sina
predikningar fördömt villomeningarna, borde ban i ke göras på
något sätt ansvarig ior dessa och de blodiga iilbragder, som blifvit
en följd at dem. Det vore ock tjdligt, att afståndet emellan
Pajala och Koutokeino var tillräckligt stort att försvara Læstadii
inflytande pa lapparne i sistnämda församling, lii^kop Juel
och liar mättar den svenske presten ett drapslag emot den norske
biskopens logik hade såsom ett bevis på Læstadii inflytande
pa lapparne nämt, att efter lians afflyttning frän Karesuando rö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
