Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad är syndikalismen? - Syndikalismens utbredning — och fackföreningarnas skuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för arbetsgifvaren att veta hvad han skall rätta sig
efter, han vet inte ena dagen hvad den andra bär i
sitt sköte. Allt blir flytande för honom.
Men den syndikalistiske arbetaren tror också, att
han på detta sätt skall vinna de största fördelarne
därför att han, som icke är bunden af aftal, när som
helst kan öfverfalla sin arbetsgifvare med en strejk
och därigenom taga honom med öfverrumpling.
Vidare få syndikaten icke ha några stora
kassor, därför att sådant förr eller senare endast drar
fördärf med sig. Det får endast finnas så mycket
pengar, att de löpande utgifterna kunna gäldas,
utgifter till lokalhyra, propagandatryck m. m. Med
detta vill man förhindra att syndikaten, i likhet
med de gamla fackföreningarne, få möjligdiet att
utvecklas till försäkringsföreningar; de förbli
endast kamporganisationer, hvilka genom ständiga
strider skola förbereda sinnena för den slutliga
revolutionen.
Detta är syndikalismens organisationsform. Man
kanske vid första skärskådande tycker, att den dock
verkar tämligen ofarlig. Men så är det icke, ty
genom de medel, som syndikalisterna använda sig
af, kunna de bli ganska farliga — på samma sätt
som anarkisterna äro det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
