Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syndikalisterna och fackföreningsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver på sin sida. Nej, det måste organiseras, icke
direkt under den gamla strejkbrytarehöfdingen Gule
Josefs fana — det skulle gå ännu sämre. Nej,
under socialdemokratins förrädarebanér, under den
”moderna fackföreningsrörelsens” fana, det var den
enda utvägen för arbetsgifvaren att segra. Och
så ställde sig dessa rödmålade sluskar sig till hans
disposition, då nederlaget i själfva verket hängde
hotande öfver förtryckarens hufvud.
Dessa socialdemokratiska fackföreningsmän,
dessa medlemmar i Grufarbetareförbundet, äro
klasskampens schakaler. Det är dessa gamar, som fröjda
sig åt att frossa på liken om de än äro af egen kast.
Inte se dessa socialdemokratiska snuskepettrar, att
de likt svinen vältra sig i sin egen träck, de njuta
helt enkelt däraf. Deras låga begrepp om
arbetareklassens kamp, om solidaritet, om socialismen, än
mer förvanskad genom socialdemokratiskt
förfäelsearbete”.
Med detta för ögonen kan man förstå, att
kärleken inte är stor. Men det är icke första gången som
striden stått hård mellan fackföreningsmän och
syndikalister. För något år sedan proklamerade
syndikalisterna en strejk i Stockholm, hvilken
fackföreningsmännen icke kunde godkänna. Följden blef
att de senare förföljdes som strejkbrytare af de
förra. Precis på samma sätt som
fackföreningsmännen vid sina strejker förfölja arbetsvilliga. För
fackföreningarne är det sannerligen inte en treflig
situation. Hvad skola de säga vid nästa strejk i
händelse andra arbetsvilliga bryta strejken, då dessa
försvara sig med, att äfven de ha rätt att bryta
strejk, när fackföreningsmännen själfva kunna göra
det vid behof? Fackföreningens själftagna rätt att
förfölja icke strejkande får ju en svår knäck med
dessa fall för ögonen. Men kanske de helt enkelt
svara med det gamla ordspråket som säger, att ”när
jag super är det rätt”.
En god sak har dock syndikalismen haft med sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
